C-vitamin

Forskningen idag visar hur nödvändigt C-vitamin kan vara för vår hälsa och även för de mest allvarligt sjuka som kommer in akut till ett sjukhus.
Den gängse uppfattningen är att vi endast behöver små doser av C-vitamin för att inte drabbas av skörbjugg.
Allt annat är onödigt, farligt och leder till dyrt urin eller njursten.
Detta är seglivade myter som inte stämmer med verkligheten.

Myten om det dyra urinet
Många menar att det är bortkastade pengar att ta C-vitamin som tillskott.
Det går ju bara rätt igenom kroppen och kommer ut med urinen, eller så får man kraftiga diarréer.
Det är visserligen sant att upptaget minskar vid högre dos, men figuren nedan visar hur det ser ut i verkligheten när man intar C-vitamin via munnen.
Sen är det i sig hälsosamt för urinvägarna att sköljas ut med C-vitamin.

Figuren visar upptaget av C-vitamin i förhållande till den orala dosen.

En annan myt som används emot C-vitamin är att höga doser kan leda till farliga diarréer och att våra tarmar tar skada.
Det är helt enkelt inte sant.
Ett problem är att när man är riktigt sjuk, så är det i princip omöjligt att få i sig tillräckligt med C-vitamin via maten.
Vi måste tillföra vitaminet med kosttillskott i högre doser, antingen via munnen eller i sällsynta fall, via intravenös infusion.

De av myndigheterna rekommenderade dagsdoserna (RDI) för kvinnor är 75 mg/dag, för gravida 85 mg/dag.
För mammor som ammar 100 mg/dag.
För män rekommenderas 90 mg/dag.
Dosrekommendationerna är således extremt låga.
Dessa doser är beräknade för att vi inte ska drabbas av skörbjugg.
De är inte satta för att vi ska uppnå optimal hälsa.
Det är ett stort problem att de flesta sjukhus i princip struntar i betydelsen av C-vitamin.

Äter vi en näringstät mat kan vi hjälpligt klara att tillgodose vårt minimala behov av C-vitamin. När vi blir sjuka och till exempel råkar ut för ett bakterie- eller virusangrepp så ökar behovet kraftigt.  Då måste vi tillföra mer C-vitamin utifrån med något lämpligt kosttillskott.

Det är viktigt att veta att olika delar i vår kropp behöver olika mycket C-vitamin.
Ögonen, binjurarna, de vita blodkropparna och hjärnan behöver väldigt mycket.
Fostret har ungefär den dubbla nivån av C-vitamin jämfört med modern.
Fostervattnet innehåller tre gånger så mycket C-vitamin som modern.
Det säger något om hur viktigt detta vitamin är för en lyckad graviditet.

C-vitamin är en oerhört stark antioxidant. C-vitamin kan även verka som ett antihistamin och hjälpa mot olika former av allergier.
Det är väl belagt att höga histaminnivåer många gånger motsvaras av låga C-vitamin nivåer
Hjärtats blodkärl och vävnader kan helas med tillskott av C-vitamin, som minskar den oxidativa stressen och inflammationen.

Ett bra C-vitamin är ett buffrat pulver helst på burk.
Jag väljer THORNE BUFFERED C POWDER.
Det innehåller även Calcium och Magnesium vilket är viktigt för vår kropp.

Hur mycket ska vi ta?
Det är klokt att först kontrollera din egen toleransnivå, vilket betyder att du kontrollerar hur många gram du kan ta innan du måste springa på toaletten.

Börja dagen med att dricka ett glas vatten, gärna med lite basgörande citron.
Ta 1-2 gram C-vitamin varannan timme och notera när din mage säger ifrån.
Då har du uppnått din toleransnivå.

- Själv brukar jag ta totalt mellan 2-4 gram C-vitamin per dag fördelat över dagen.
Vid resor, sjukdom eller stresspåslag ökar jag dosen.
Äter du mycket kolhydrater försämras upptaget av C-vitamin.

Sammanfattning
Vitamin C (askorbinsyra, askorbat) är ett vattenlösligt vitamin.
De flesta djur bildar det själva, men inte människan som saknar enzymet L-gulanolaktonoxidas.
De flesta djur tillverkar sitt eget C-vitamin från glukos i fyra enzymatiska steg.
Vi människor och ett fåtal djur saknar det fjärde enzymsteget och därför kan vi inte tillverka vårt eget vitamin C.
Våra förfäder bland primaterna beräknas ha förlorat denna förmåga för ungefär 63 miljoner år sedan.
Mängden vitamin C som däggdjur producerar motsvarar per vikt hos människa mer än två gram/dygn.
Djur som råttor och getter kan vid stress/sjukdom kraftigt öka sin egenproduktion av askorbinsyra.

Funktion
Vitamin C behövs för bildandet av kollagen (huvudbeståndsdel i bindväven) och av noradrenalin som är en neurotransmittor (signalsubstans) i nervsystemet. Det behövs också för syntes av karnitin som är viktigt för att mitokondrierna (cellernas kraftstationer) ska fungera.
Viktig är vitaminets roll i immunförsvaret vid såväl infektion som inflammation.
Vitamin C är en effektiv antioxidant, som skyddar kroppens molekyler mot fria radikaler och deltar i försvaret mot cigarettrök och andra gifter. Askorbinsyra fungerar också som ett naturligt antihistamin.
Vitamin C samarbetar med andra näringsämnen och regenererar vitamin E.

Brist
Skörbjugg innebär blödningar, håravfall, tandlossning, ledsvullnad och –smärta vilket kan sammanhänga med nedsatt kollagenfunktion. Tidiga symptom på skörbjugg kan vara trötthet och depression. Dessa kanske beror på minskade nivåer av karnitin och minskad syntes av noradrenalin.
Skörbjugg förebyggs hos friska människor med 10 milligram/dag och anses ovanligt i industriländerna.
Det har beskrivits främst hos människor med restriktiv diet.

Dosering
Myndigheter rekommenderar ofta ett dagligt intag på 60-100 milligram. Något mer rekommenderas vid graviditet, amning och till rökare. Upp till 2 gram anges vanligen som säkert. Vid sjukdomsbehandling rekommenderas från 500 milligram till 10 gram eller mer per dag.
Vid gramdoser måste man ta hänsyn till vilken mängd magen tål (bowel intolerance) vilket varierar med individ men också med aktuell sjukdomsbelastning.
Dessutom kan vitamin C i högre dos (>5 gram/dag) öka utsöndringen av mineral och spårämnen, vilket motiverar samtidigt intag av multivitamin-mineralpreparat.

Biverkningar/Säkerhet
För de flesta människor är eventuella risker med att ta vitamin C som tillskott mycket små. Det är vanligt att vitamin C bidrar till lösare avföring. Vitamin C är således ett bra medel vid förstoppning.
Riskerna för att vitamin C kan ge njursten har motiverats utifrån teoretiskt resonemang. Epidemiologiska studier talar snarast emot detta, men det kan tänkas att det hos människor med disposition för njursten kan finnas en risk.
Det har också angivits att denna risk kan motverkas av magnesium.

Prevention/Behandling
Då askorbinsyra ges i doser om ett gram eller mer så förkortas halveringstiden mätt i blod snabbt till mindre än en timme.
Det innebär att vitamin C som tillskott bör ges mer än en gång per dygn om man vill få högre vävnadskoncentrationer.
Irwin Stone började forska på vitamin C 1932.
1972 publicerade Stone en bok (Stone 1972) som refererade forskningen om askorbinsyrans betydelse vid infektioner, cancer, hjärt-kärlsjukdom, inflammation, reumatism, allergi, ögonsjukdomar, magsår, njursjukdom, diabetes, förgiftning, sår, frakturer, intensivvård, psykiska sjukdomar, stress, rökning, graviditet och åldrande.

Infektionssjukdomar
Vitamin C är viktigt för många funktioner i immunförsvaret. Läkaren Frederick R Klenner (1907-84) betonade tidigt att det krävs stora doser av askorbinsyra för att få effekt vid sjukdomsbehandling.
Framförallt behandlade han infektionssjukdomar inklusive polio, men även MS.
Han använde ibland så mycket som 100 gram (intravenöst + peroralt) fördelat på 24 timmar.
Klenner publicerade drygt 20 vetenskapliga rapporter (Smith 1988).
Robert F Cathcart (1932-2007) beskrev 1981 att människor med sjukdom ofta behöver högre dos peroralt vitamin C innan de får lös avföring eller diarré (Cathcart 1981).
Han noterade att när de blivit friska så tolererade de inte längre så hög dos vitamin C.
Förklaringen är att vid sjukdom absorberar kroppen vitamin C i relativt högre mängd.
Friska absorberar vitamin C sämre, får mer diarré och kissar dessutom ut mer i urinen. Denna ”bowel tolerance” kan således vara ett praktiskt mått på lämplig behandlingsdos med vitamin C. Cathcart behandlade under 35 år mer än 30.000 människor med höga doser vitamin C.

Cancer
Till patienter med ej behandlingsbar cancer gavs 10 gram vitamin C dagligen.
Patienterna fick askorbat intravenöst de första tio dagarna, därefter peroralt resten av livet.
Patienterna fick förlängd överlevnad jämfört med kontrollgruppen (Cameron 1976, 1978). Cameron observerade också att höga doser av vitamin C var smärtstillande och underlättade avgiftning från opiater så att patienterna slapp abstinenssymptom.
På senare år har ett antal artiklar publicerats som talar för att vitamin C intravenöst i höga doser bör kunna vara intressant i cancerbehandling.
Askorbinsyra är toxiskt för flera typer av cancerceller. En diskuterad hypotes är att C-vitamin bildar väteperoxid som är toxiskt för cancerceller. Höga doser av askorbat motverkar också glukos som cancerceller frodas på.
Kanske är det också betydelsefullt att vitaminet motverkar mikroorganismer som kan bidra till tumörsjukdom.
Linus Pauling menade att vitamin C i höga doser skulle kunna motverka atheroskleros och hjärt-kärlsjukdom